I alla fall när man får vakna av sig själv i lugn och ro.
Mycket har hänt sen sist.. Jag har gjort en tredje säsong på Rhodos, Jonas har tagit studenten och framförallt så har jag äntligen flyttat till Stockholm. Efter flera års längtan och väntan är jag nu här, i min och Gabbis lägenhet på Södermalm. Det känns sjukt och jag har inte riktigt förstått att jag bor här på riktigt.
Det kommer nog att ta ett tag innan man har landat här på riktigt men när jag kommit igång med jobb osv så tror jag nog att det kommer kännas fint. Dessutom har jag kommit in på högskola! En kurs på 30p. Kriminologi. Jag som bara sökte för skojs skull! Och sen kom jag in på en reservplats... Sjukt. Just nu känns det väldigt tufft att ta ikapp 3 missade veckor, speciellt eftersom jag måste googla typ 3 ord i varje mening, men ger man sig fan på att det ska gå då går det också.
Egentligen borde jag nog skriva; -Hey mannen det går bra nu! Men jag tror jag väntar med det tills jag funnit lite ro i kroppen också.
Alltså jag blir så jävla trött. Har jobbat som en idiot hela vintern å har verkligen inte hunnit ens tänka på min framtid typ. Ikväll är jag ledig och har, lite patetiskt kan tyckas, googlat på "vad ska jag bli när jag blir stor?"
Både lärare och polis dök upp som resultat på alla oräkneligt många tester jag gjorde. Båda är yrken som jag seriöst har övervägt, speciellt polis. Jag går in på polisens hemsida och ser att jag har missat ansökningens sista datum med 5 DAGAR!!!!!!!!!!! JÄVLAR I HELVETES FY FAN SKIT SKIT SKIT va less jag blir. Kollar högskoleprovets sista anmälningsdatum; 15 februari. JÄVLA SKIT IGEN!!!!!!!!!!!!!!!
Alla som känner mig vet att när jag har bestämt mig för något vill jag att det ska hända direkt. Nu måste jag vänta i ETT HALVÅR innan jag ens får söka! Faaaaaaaan vad sur jag blir. Fan fan fan fan fan fan
Å jag vet ju att de är så jävla svårt att komma in, så de vore ju perfekt att ha sökt nu å kunna söka igen i höst om jag inte kommer in. Men nej. Ååååh helvete
Nu ska jag kolla på Magic Mike å tröstäta popcorn.
Solen lyser så fint på balkongen, jag är ledig och skulle så gärna vilja sätta mig ute på balkongen med en kopp kaffe och en tidning och känna solens strålar i mitt ansikte. Men det går ju inte alls för jag dricker inte kaffe, har ingen tidning och det är -13 grader ute.
Ikväll ska vi åka go kart med jobbet. Det ska bli superkul och jag förväntar mig inget annat än en vinst.
Eftersom jag typ för första gången i mitt liv har hittat något på rea så måste jag dela med mig av detta kap!
Denna skitsnygga klänning från Whitney Port införskaffades i förbifarten för, håll i er.... 29 Kr!!! Orginalpris ca 600 om jag inte missminner mig. DET mina vänner kallar jag ett kap!!
Jag börjar mer och mer tro att jag har någon slags bokstavskombination. Jag är så rastlös. Kan inte ta det lugnt. Kan inte njuta över att vara ledig.
Har bara jobbat på dagis mån och tis denna vecka. Men jag ska jobba i Romme lördag och söndag så jag tänker att det jämnar ut sig, jag får ihop en veckas arbetstimmar ändå så det är bra. Var dessutom på kurs i Romme i måndags så det blev dubbeljobb då. Idag ska jag iväg på möte för ett till jobb. Håll tummarna för mig!!!
Önskar verkligen att det hade funnits ett gym här i Björbo! När jag flyttar till Borlänge ska jag fan köpa mig ett gymkort fast jag kommer jobba asmkt så jag inte har ork att träna. För jag VILL träna. Har jävligt svårt med motivationen bara. Om jag har ett gymkort som ligger och bränner i fickan kanske det går lättare. Värt att pröva i alla fall.
Jag har lämnat in min telefon och jag är såååå handikappad!!! Jag kan inte kolla när jag har träning, jag har inga nummer kvar,kan inte skriva påminnelser osv osv osv... jag blir galen!!!!
Idag har jag trott att det har varit måndag hela dagen. Förmodligen för att jag inte är van att jobba när det är helg. Men jag har i alla fall gjort första passet i Romme för i vinter idag. Kul kul! :)
När jag kom hem skickade jag pengar till musikhjälpen,städade hela övervåningen, bytte gardiner och julpyntade i mitt rum. Tyckte jag förtjänade lite fika efteråt. Gott var det ska ni veta!
Gårdagen var bra. Först får jag ett jobberbjudande och sen spelade vi match mot Sveg. Vi vann med 9-0. Om vi hade spelat i vårt vanliga tempo hade vi vunnit med 19-0 men aja, vinst är vinst! Jag ska på möte på torsdag ang. jobbet. Hoppas verkligen att det går i lås för det kan underlätta i framtiden vid ev flytt eller arbetssökande till sommar/höst. Efter matchen hade vi lite lagfest. Pizzaätning, pinsama avslöjanden, julklappsbyte och pulka i gropen som slutade med att jag drog halva laget i pulka efter bilen. Det var en kul dag som avslutades hemma hos Frida.
Jag undrar vad det ska bli av mig egentligen. Hur vet man att man tar rätt beslut? När kommer jag kunna slå mig till ro? Kommer jag nånsin träffa en kille? Kommer jag någon gång att "hitta hem" och trivas? Kommer jag någonsin att slippa känna denna enorma press och dessa krav? Vad ska jag jobba med "när jag blir stor? (Nu???), vart ska jag bo?
Det skulle vara nice att få lite inspiration och motivation. Anyone? Jag är öppen för förslag.
Har sagt det förut och jag säger det igen. Jag hatar att vara ensam. Jag får någon slags inre panik. Konstigt att det alltid blir så. Jag har ju familj och vänner runt omkring mig. Ändå kommer den där dryga känslan förr eller senare krypande. Jag har jobbat hela dagen men finner ingen som helst njutning av att åka hem och ta det lugnt. Om jag hade en polare här skulle jag gladeligen ligga i soffan hela kvällen och kolla på film, men nu kan jag inte slappna av. Jag har den här känslan att jag har glömt något viktigt som jag skulle göra men jag kan inte komma på vad det är. Jag är rastlös och orolig.
Jag undrar om det är någon konstig sjukdom jag har eller om det bara är en del av evolutionen. En del av livet att stötas bort av samhället för att jag inte har ett fast jobb, hund, volvo, sambo eller barn när jag har fyllt 21.
Samtidigt som all denna ångest väller över mig älskar jag att vara fri. Det är den bästa känslan i världen att kunna göra precis vad jag vill. Men som man brukar säga, gräset är alltid grönare på andra sidan.
Jag sitter och kollar på bilder och videos från helgen i Stockholm. Jag kan inte riktigt ta in att jag faktiskt var där och såg Swedish house mafia! Det är så mäktigt!!! Och vi hade så himla bra platser! Klart det hade varit ännu häftigare att vara nere på ståplats men med tanke på att vi bokade biljetter halv 1 på natten dagen innan konserten (som var utsåld) så klagar jag inte!
Efter konserten så drog jag ut på stan med nåra rhodoskompisar för Frida skulle hem för hon jobbade dagen efter och Emelie skulle hem till Björbo. Hade en asbra kväll på först Nype och sedan White Room. Att jag inte spenderade knappt en krona känns helt underbart! Är så stolt över mig själv! (Och väldigt tacksam till er som finanserade min kväll ;) Att bli bjuden är väl inget man tackar nej till!) På lördagen blev det också utgång och inte många timmars sömn innan jag for hemåt dalarna kl 10 på morgonen. Kom hem 7 på fredagen och 5 på lördagen så det är väl inte så konstigt att man är sliten! Somnade på tunnelbanan också så det var bara att hoppa av och åka tillbaka.. Men på lördagen hann jag i alla fall hem innan Frida gick till jobbet till skilland från fredag, alltid något.
Avslutade en grym helg med att Hanna, Kris, Emelie, Patrick och Johan kom hit och vi lagade tacos å hade det allmänt trevligt! Bästa helgen på länge! Här kommer lite bilder!
1. Finns det någon i helva världen som äter limpsnutten? Eftersom jag tror svaret är nej så är följdfrågan: varför får man den med? Som svar på det kan man också fråga sig ifall man inte skulle få snutten med, skulle man då plocka bort den yttersta brödskivan då?
2. Varför går det inte att ta kort på stjärnorna? Idag var det super duper stjärnklart men när jag skulle fota var bilden helt svart. Konstigt när man ser det så tydligt.
Idag har jag hjälpt Jonna flytta lite grejer till sin nya lägenhet. Jösses vad jag blir att längta efter något eget då! Det är en så härlig känsla att ha sitt eget boende som man kan inreda och göra vad man vill med!
Förövrigt är jag lite irriterad över att jag inte kan ha lösnaglar under vintern pga att jag skulle bryta dem direkt på hockeyn och skulle det mot förmodan gå bra skulle jag förstöra dem när jag börjar jobba i Romme och skruvar skidor och bär pjäxor i ett rasande tempo.
På tal om hockey så köpte jag mig en ny klubba idag. Den var fin och bra och jag är nöjd!
Det blev inte så. Ringen som jag sen flera dagar har kollat ut att jag ska köpa var slut. En i personalen hade precis köpt den sista. Jävla skit. Jag som aldrig beställer något via internet bestämde mig på fläcken att ringen skulle beställas så fort jag kom hem. Tror ni den finns kvar på nätet när jag kommer hem? Nej. Behöver jag beskriva mina känslor just nu? Nu ska jag gråta mig till sömns. Godnatt.
Det handlar inte om att jag så himla gärna vill gå ut på krogen. Jag vet inte alls varför jag känner som jag gör, men jag känner mig nästan lite misslyckad om jag sitter hemma, ensam, en fredag eller lördagskväll.
Tidigare ikväll har jag varit i Leksand på hockey och det var jättetrevligt. Men jag kände när jag kom hem vid 22 att det inte var dags att sova riktigt än. Att det skulle vara jättetrevligt att bara typ kolla film med någon å sitta och prata om såna där små skitsaker. Men Emelie skulle upp tidigt och Frida var också trött. Jag undrar varför jag inte kan ha det lugnet inom mig? Jag är också enormt trött efter en arbetsvecka och dessutom har jag varit sjuk i typ 1,5 vecka, men ändå vill jag hitta på något.
Jag tror att mina kompisar betyder så mycket för mig att jag inte tänker på mig själv. Det finns inte för mig att stanna hemma en kväll för att jag är trött istället för att träffa mina vänner, spela match, jobba eller dylikt. Ibland skulle jag nog behöva varva ner, men det är svårt när jag vet att jag mår bra av att umgås med folk och att jag blir ledsen och tankspridd och deprimerad när jag är ensam.
De stunder jag njuter av att vara ensam är lätträknade men väldigt värdefulla. Jag vet inte om det är något fel på mig eller om jag är översocial, omogen eller om det är något annat fel på mig. Ibland känner jag mig så ensam och malplacerad, trots att jag har massa människor runt omkring mig. Jag passar inte riktigt innanför ramarna som har byggts upp av min omgivning.
Det är jobbigt att det är så många som har börjat det perfekta familjelivet redan. Idag såg jag på facebook att en vän har gift sig. Hon är lika gammal som mig. Jättekul för hennes skull! Men för mig är allt vad familjeliv heter så långt bort att det är jättejobbigt att se alla andra så jävla lyckliga. Jag är inte missunnsam utan avundsjuk. Alla drömmer vi om det perfekta livet och att bilda familj. Det är nog därför jag inte vill vara ensam, för det är då jag börjar tänka så mycket på allt.
Jag önskar att det fanns någon som kände som mig som jag kunde prata med. Som jag sa till en man en gång det går inte att förklara för någon som inte förstår! Aldrig förr har den meningen varit så sann!
Jag önskar som bara fan att jag kunde få en tidsmaskin som snabbspolade livet 10 år framöver. Då skulle jag ha kommit på vad jag vill göra, ha pluggat klart till det, fått mitt drömjobb, träffat den där killen som jag inte kan ta ögonen ifrån för att jag älskar så mycket och han faktiskt älskar mig tillbaka, jag skulle ha kommit på vart jag vill bo och jag har köpt ett stort fint hus som jag har renoverat, mina djur ligger å sover i soffan och mitt största problem vore vad jag skulle välja för kläder till mina barn när dom ska till dagis ur min stora walk in closet och för att inte glömma, vilken bil ska jag köra dit dem i? Corvetten eller min Lamborghini? Jag är så jävla trött på tammefan allting just nu. Skönt de vore att försvinna ett tag!!!
Just nu vill jag bara skrika ut min frustration! Om någon frågade mig vad jag hatade mest i hela världen skulle jag utan tvekan svara; att vänta!
Ni vet att vänta på såna saker som man inte kan göra något åt. Som tiden till exempel. Eller på människor som ska ringa upp men man vet inte riktigt när. Eller på ett mailsvar som man inte ens vet om man kommer att få. Det finns nog inget jag så innerligt hatar så mycket som det.
Just nu väntar jag på 1. att Therese ska tjata på sina vänner så att dom får fingrarna ur röven å pratar med sin hyresvärd, alt. ger mig hans nummer så jag får ringa direkt! 2. Att det ska bli imorgon kväll för tjejerna ska å kolla på en skitfin lägenhet som jag verkligen vill ha!
Eller i mitt fall ont i halsen. Men jag klagar inte, det är ganska skönt att gå upp tidigt när man gör det frivilligt! Det är så skönt att slippa börja dagen med att stressa! Jag känner att jag inte ens har hunnit sitta ner och tagit det lugnt sen jag kom hem från Grekland, det har alltid varit något att stressa iväg till.
För er som inte visste så har jag besök av Martha från USA just nu! Så himla kul att träffa henne igen! Dock är det grymt svårt att veta vad man ska ta med henne på för grejer. Man vill ju att hon sa få ut bästa möjliga av sitt besök i Sverige! I fredags var vi till Nusnäs för att kolla på hur de tillverkar dalahästar. Det var riktigt intressant faktiskt! Tänk att det ligger så nära och så har man aldrig varit där! Ett annat ställe som jag inte har varit på är i Falu gruva, men dit ska vi idag så hennes besök ger ju faktiskt mig en hel del nya upplevelser också!
Imorgon bär det av till Stockholm för ett par dagars turistande där. Stockholm som jag förövrigt kom hem från igår då jag har varit där på reunion och träffat alla rhodosmänniskor. Sjukt kul att träffa alla igen men oooooj vad jag blir att längta tillbaka!
De är när man inte vet varken ut eller in som ödet rycker in. Frågan är bara om jag ska låta en gammal pappersservett från Sibylla bestämma vad jag ska göra med mitt liv.
Jag är hemma i Björbo igen efter drygt 4 månader och det känns som att jag aldrig har lämnat stället. Tänk vad snabbt 4 månader kan gå och ändå så mycket som hinner hända. Cissi har liksom fått barn, Pär ska bli farsa, Frida har flyttat till Stockholm, Hannas tyska kille ska flytta till Sverige, Emelie har börjat plugga, brorsan har tagit både mc och bilkörkort... Jag skulle kunna fortsätta i evigheter!
Själv har jag levt i en bubbla och det är lite utan en chock att återvända till verkligheten igen. Drog ut på det ännu längre genom att hänga i Stockholm i nästan en hel vecka innan jag åkte ända hem. Passade på att hälsa på Frida, Amelie och massa Rhodosraggare som var i stan.
Har sedan jag kom hem hunnit med att träffa massa saknade Rhodosmänniskor, träffat Frida, bränt alla pengar jag hade kvar, skyndat mig föra över från ett annat konto, bränt alla pengar igen, pajat min mobil, köpt iphone (!!!!!), tappat bort en sko, åkt taxi för 350 spänn när jag istället kunnat ta tunnelbana, käkat på min älsklingsrestaurang Vapiano, träffat Amelie, Petra och Denise och haft middagsmys på Fridays, köpt 2 par nya skor, gått på krogen 3 gånger, träffat någon jag tycker alldeles för mycket om för mitt eget bästa, blivit hjärtekrossad, ätit lösgodis, letat lägenhet i Stockholm, hittat lägenhet i Stockholm, (troligen) blivit blåst på lägenhet i Stockholm, varit rastlös, saknat Rhodos, myst med Hanna och Emelie, anmält mig som vikarie igen, tackat ja till rekryteringsträff i Sälen, slappat en hel dag, varit vaken till 7 på morgonen mer än en gång, somnat i soffan under ett samtal, åkt fel med tunnelbanan, gjort mat utan att plattan var på och en massa mer tok.
När man kollar på ovanstånde så kan man sammanfatta det i att det mesta har gått ut på att låtsas att jag fortfarande är kvar på Rhodos med undantag för vissa saker. Ge mig ett par dagar så får vi se om jag lyckas ta mig ur min bubbla.
Idag har jag varit till sjöss hela dagen! Jag har nämligen genomfört 3 av mina 4 återstående dyk innan jag får mitt Open Water Diver certifikat i handen! Allt gick hur bra som helst och att jag var lite nervig innan om jag skulle minnas allt från i vintras hade jag inte behövt vara alls. Naturligtvis när det gäller mig så är ju dock ingenting problemfritt. Jag var sjösjuk utan dess like. Jag var nog både grön och vit och röd i ansiktet kan jag tro. Herre gud. Jag antar att det hade en viss påverkan med endast 3 timmars sömn dagen innan men det var faktiskt några polares sista dag plus att en av dem fyllde år. Jag var dock ansvarsfull och drack bara 2 öl. :)
Imorgon ska jag genomföra mitt sista dyk sen är allting helt klart. :) Härligt att ha det klart!
Bokade hembiljett igår också. Flyger hem på tisdag. Vill fortfarande inte åka ifrån värmen men i stort sett alla har åkt hem nu så det är dags. Känns som jag inte har fått någon bränna alls. Det händer ingenting när jag solar så det suger. Men man får passa på att njuta av solen ändå så länge man kan.
Något jag inte kan njuta av är däremot hur mycket jag har gått upp i vikt! Såg bilder idag och jag höll på att dö. Fy faaan hur man ser ut. Att jag ens har visat mig i bikini är ett jävla under. Men man kan inte gömma sig en hel sommar heller. Trots att jag har ätit mina jäkla sallader så sätter skräpmaten, godiset och drickan sina tydliga spår. Egentligen vet jag inte om jag äter så mycket bättre hemma alla gånger men jag tränar flera gånger i veckan då och det gör en jävla skillnad. Men nu tänker jag faktiskt skita i allt som har med nyttighet att göra för jag tänker njuta till max av dessa sista dagar på Rhodos. Börjar redan ikväll med att käka på Wonder (Lyxrestaurang här på Roddan som man inte lämnar utan en FET nota. Men det får det vara värt.)