30 September 2009

Jag orkar inte mer


Jag kommer aldrig att kunna sluta känna.

Jag kommer aldrig att kunna glömma.

Jag kommer aldrig att sluta älska.

Jag kommer aldrig att sluta hata. 

Jag kommer aldrig att sluta hoppas.

Jag kommer aldrig att kunna släppa taget.

Det kommer aldrig att sluta göra så förbannat ont.

Det kommer aldrig att gå över.

Lika bra att inse. De är ingen idé att ens försöka mer... Vad jag än gör kommer det alltid tillbaka till dig. Du var mitt allt, mitt liv, min luft. Jag ser inget att leva för utan dig för du var ju allt jag levde för... Jag kan inte tänka på något som gör mig lycklig för så länge du fanns med i bilden var jag lycklig över allt men nu är jag inte lycklig över något..


Kolla hit!

Idag fick jag nys om en ny gratissida, som jag tror kan bli en riktig succe.

Har registrerat mig och granskat den i sömmarna, och upplägget är precis som på alla andra gratissidor, man skall samla poäng och dessa poäng kan man lösa in mot presentkort.
Dock så måste jag säga att det verkar som att det är väldigt mycket lättare att samla ihop poäng på denna sida än på många andra.

Vad är det för sida då, jo, Gratismode.se

Vad är skillanderna då?
Jo, du får 50 poäng om du värvar en vän som blir aktiv (dvs samlar på sig 100 poäng) plus 4 poäng direkt för själva värvningen.
Du får 40 poäng om du skriver ett inlägg om Gratismode.se på din blogg och din bilddagbok (20+20 poäng).

Presentkortet kan du välja att lösa in på en mängd olika butiker, då de använder sig av Superpresentkortet. Du kan själv välja var du vill handla saker. H&M, MQ, Lagerhouse, SIBA, Bianco, Cubus osv.. massor av olika butiker.

Dessutom så har de just nu en tävling, där de fem första som värvar 100 aktiva medlemmar får ett presentkort värt 1000:-.

Om du blir medlem via mig, så får du 50 poäng direkt. Klicka här för att bli medlem: [Registrera dig]

24 September 2009

Jag har aldrig önskat död åt någon men nu är det fan snudd på... Jag hatar dig! Du har förstört mitt liv och du jobbar stenhårt för att låta det förbli så!

23 September 2009

Idag skulle vi ha varit tillsammans i 2 år älski! Men istället är det såhär! Jag kan fortfarande inte förstå att det är sant och jag är så jävla ledsen... :(

Har faktiskt inte drömt om dig på ett tag men inatt gjorde jag det såklart igen, samma innehåll som vanligt, att vi blir tillsammans igen...

Det här måste få ett slut snart. Vi måste få en ny början, på något sätt och vis, jag vet bara inte hur! :( :(

Men jag säger som jag skulle ha sagt om allt var som det skulle....:
Jag älskar dig Mattias Pettersson, du är det bästa som någonsin har hänt mig i hela mitt liv och jag vill leva hela mitt liv tillsammans med dig. Älskar dig så himla mycket!!! <3<3<3

21 September 2009

Det är så roligt jag måste skratta...... HAHAHAHAHAHA PINSAMT! :D

Hoppas, väntar, längtar!!! :)

20 September 2009

Tänk dig att du får besked om att den du älskar har dött,
men dagen efter möter du honom/henne och ser att personen inte alls är död.
Så känns det fan!


19 September 2009

Nu får det fan vara nog!

18 September 2009

Jag bara undrar... Hur ska jag någonsin kunna glömma när jag drömmer nästan varje natt att vi blir tsm igen? 
Drömmar kan man ju inte styra över lixom. Men egentligen kanske det är bra att jag drömmer, för när jag drömmer om dig är enda gången jag verkligen är lycklig... Synd bara att jag blir så himla ledsen när jag vaknar å upptäcker att det bara var ännu en dröm... :'(

17 September 2009

Jag har lärt mig en sak den här sommaren;

Våga aldrig vara lycklig till 100 % och slappna aldrig av och verkligen lita på folk, för det är då allt går åt helvete!

Precis när jag var som lyckligast så hände det otänkbara så jag vill bara varna er...!

Skulle så gärna vilja åka långt långt bort, typ till USA, och aldrig mer återvända hit.
Jag skulle vilja säga upp all kontakt med Sverige över huvudtaget, förutom med några få vänner.
Och jag skulle radera alla minnen från Sverige och om jag pratade med någon här så skulle de få låtsas om att jag aldrig har bott här och att jag inte känner någon alls här.

Åh så skönt det skulle vara. Men nu är det bara ett år kvar. Sen är det fan slut med det här!

Put on my blue suede shoes and I
Boarded the plane
Touched down in the land of the Delta Blues
In the middle of the pouring rain
W.C. Handy
Won't you look down over me
Yeah, I got a first class ticket
But I'm as blue as a boy can be

Then I'm walking in Memphis
I was walking with my feet 10 feet off of Beale
Walking in Memphis
But do I really feel the way I feel

Saw the ghost of Elvis
On Union Avenue
Followed him up to the gates of Graceland
Then I watched him walk right through
Now, security they did not see him
They just huddled round his tomb
But there's a pretty little thing
Waiting for the king
Down in the jungle room

When I was walking in Memphis
I was walking with my feet 10 feet off of Beale
Walking in Memphis
But do I really feel the way I feel

Now, they've got catfish on the table
They've got gospel in the air
The Reverend Green, be glad to see you
When you haven't got a prayer

But boy you got a prayer in Memphis

Now, Muriel plays piano
Every Friday at the Hollywood
And they brought me down to see her
And they asked me if I would
Do a little number
And I sang with all my might
She said, "Tell me are you a Christian, child?"
And I said, "Ma'am, I am tonight!"

Walking in Memphis
I was walking with my feet 10 feet off of Beale
Walking in Memphis
But do I really feel the way I feel

Walking in Memphis
I was walking with my feet 10 feet off of Beale
Walking in Memphis
But do I really feel the way I feel

Put on my blue suede shoes and I
Boarded the plane
Touched down in the land of the Delta Blues
In the middle of the pouring rain
Touched down in the land of the Delta Blues
In the middle of the pouring rain

14 Augusti 2009

Jag känner mig ensam och sviken och förådd

11 September 2009

Det gör så jävla ont att se att det står ett annat namn där det förut stod mitt... Det gör så ont att smärtan inte går att beskriva..

Ska detta aldrig få ett slut? Jag trodde att mina tårar var slut men de va dom tydligen inte märkte jag nu... :( :(

9 September 2009

Nu vet jag inte hur länge till jag orkar med det här. Att ständigt vara ledsen, att ständigt vara rädd.
Det är iaf bestämt att jag ska få träffa en riktig psykolog nu. Hoppas det hjälper annars går jag under. :(

Mattias jag älskar dig<3


5 September 2009

Har suttit å kollat på bilder från förr på min bdb... Från tiden med dig..
Kan inte fatta att tiden med dig är slut... Det är helt jävla otänkbart... :S Och när jag kollar på bilderna och bildtexterna så syns det verkligen hur lycklig jag var. Det står något om dig nästan varje dag, och gör det inte det så minns jag ändå vad vi gjorde just den dagen, på många av bilderna!

Det är helt sjukt att allt är som det är nu för jag (och du???) var världens lyckligaste! Fan vårt förhållande var så jävla bra! Skulle inte vilja byta med någon annan hur de har det för jag tycker verkligen att allt var så jävla bra!! Det fanns lixom inget jag ville ändra på! Och jag ser att vi hade mycket som andra inte har i deras förhållanden... sådant som var självklart för oss!

När jag kollar på bilderna så känns det verkligen som att allt detta inte har hänt.. Eller iaf som att allt kommer att bli bra snart, för hur kan något så underbart ta slut? Jag fattar verkligen inte... :S
Men jag kanske är störd? Man kanske ska bråka å skrika på varann å aldrig träffas å inte höras varje dag å skita i varann, det kanske är så man kan hålla ihop hela livet? Men nej, isf får det vara... Jag kommer ALDRIG att tillåta något sådant när vi en gång har haft det så bra, när jag vet hur ett bra förhållande ska vara....

När jag var hos kuratorn frågade hon hur jag hade klarat sommaren om jag var så ledsen... Jag visste inte riktigt hur jag skulle svara då, men nu vet jag, jag har ljugit och lurat mig själv... Varje dag, varje timme, varje minut.. Jag har hela tiden sagt till mig själv att:"han jobbar, han är hos någon kompis, han kommer snart hem osv..." Jag lurar fortfarande mig själv varje dag. Jag pratar med dig fast du inte är där och jag läser gamla sms och låtsas att det är nutid. Det kanske är fel men det är enda sättet för mig att kunna leva.

När vi träffas och du är som vanligt, då känner jag verkligen att jag älskar dig, det är så jävla djupt inristat i mig att jag nog aldrig kommer att sluta älska dig... Hur ska jag kunna det lixom?
När du är som vanligt, Mattias 1, då känns det som att livet är värt att leva... Då känns det som att det kanske kan bli bra till slut...

Det finns gånger som vi har träffats nu under sommaren och som jag alltid kommer att minnas.. små saker du har sagt eller gjort och som har tänt en liten gnista inom mig, så pass så att jag fortfarande kan hålla mig kvar vid ytan.. Men sen händer något och jag sjunker så jävla långt ner. Så långt ner i dyn så att jag aldrig tror att jag ska komma upp igen, men sen lyckas jag på något sätt börja simma uppåt igen, och sen träffar jag dig och antingen får jag en smäll så jag far tillbaka ner igen eller så lyfter du upp mig så högt att jag nästan tar mig upp på bryggan och tryggheten igen... Men tyvärr står det alltid någon där och knuffar ner mig igen, men fan ta den som ger sig! Jag kommer aldrig att ge upp, om det så ska ta flera år så kommer jag alltid att älska och vänta på dig. Vänta på att du ska leka klart och mogna till dig. Vänta på att du ska inse att du har sagt upp det bästa som du kan ha, för jag lovar, när det blir vi igen ska jag göra dig till världens lyckligaste människa!

Tills dess vill jag bara säga: Jag älskar dig, jag saknar dig, jag saknar din familj och jag saknar att vara i Björsjö, Jag saknar att ha dig vid min sida och jag saknar att ha någon som jag kan prata med om ALLT, jag saknar att inte kunna göra vad jag vill utan att vara rädd att du ska ta det fel eller att jag ska möta dig med en annan, jag saknar att gå å handla med dig på hemköp och jag saknar att gå med dig på hockey, jag saknar att skriva sms med någon på tråkiga lektioner och jag saknar att inte kunna gå hem till dig en vända efter ind. valet, jag saknar ringen på mitt finger och jag saknar att kunna säga "nej tyvärr, jag har pojkvän", jag saknar någon att planera min framtid med och jag saknar alla jävla småsaker som jag inte orkar skriva nu, men jag tänker på dig och jag är lycklig över tiden vi hittills har haft jag är tacksam över allt du har gett mig och hur bra jag har mått med dig...

Jag älskar dig Mattias. Det kan ingen ändra på. Folk får säga vad de vill om att jag måste gå vidare osv. det är lätt för andra att säga när de inte vet. Det är nog svårt för dem att förstå att jag försöker "gå vidare"=kunna leva vidare, EJ GLÖMMA OSS, för den som kräver att jag ska göra det kan dra åt helvete...

Skulle kunna skriva hur mkt som hellst men jag hinner inte, ska åka till Gävle å hälsa på Frida nu.

Jag älskar dig Mattias, i mitt hjärta står det alltid: 
Sara <3 Mattias 24 December 2008.

(och jag vet att det gör det i ditt hjärta med, innerst inne, men kanske inte lika skarpt just nu...)

RSS 2.0