Det gör så jävla ont i mig och jag mår så jävla illa hela tiden.. Varje dag mår jag så illa att jag bara vill spy... :S Jag vill bara gråta och skrika och få bli omfamnad av dig... Få gråta ut i dina armar och höra dig säga att du vill försöka igen... 

Det gör så jävla ont att du inte är här Mattias.. Det gör så jävla ont att du inte ens hör av dig någon gång.
Idag var det en månad sen de vart slut. Slut på mitt liv... Jag kommer aldrig mer att bli lycklig, inte på samma sätt som när det var du och jag...

Och vet du? Jag kommer inte att hitta någon annan... Jag lovade dig den 24 december 2008 att jag skulle vara med dig för alltid, och det menade jag Mattias, det menade jag verkligen! Mitt hjärta kommer alltid att tillhöra dig!
Och här sitter jag och gråter som en jävla idiot och du är någon helt annan stans och du kanske inte ens tänker på mig?
Sitter här och kollar ut på tunnan, där vi förlovade oss... Tårarna bara rinner och rinner, det finns ingen hejd..

Ååååh vad jag älskar dig Mattias, snälla kom tillbaka till mig, snälla snälla...

Imorgon åker vi till Venedig.. Har inte ens packat än... Jag minns så väl när jag kom hem från Thailand, du sa att jag aldrig fick vara borta så länge igen... Och nästa gång vi skulle utomlands så skulle du följa.. Nu ska vi iväg... Och du är inte med ändå... Du har inte ens önskat mig en trevlig resa...

Är nyss hemkommen från träning. Skönt att komma igång igen, har inte tränat på evigheter nu!! :/
Innan det var jag i Blge å bada på Aqua Nova med Emelie å Anna m. systrar & pojkvänner å utlänningar, och på morgonen har jag hunnit med att jobba en vända oxå.. Värst va jag är om mig och kring mig!

På vägen hem lyssnade jag på The Sounds jättemånga gånger och sjöng så högt så de hördes flera mil och spelade så hög musik att jag fick ont i öronen. Det kändes bra!

Imorgon ska jag till Rättvik på Classic car week å träffa Lina, å sen hoppas jag att vi träffar Emma och lite annat folk som jag känner oxå. :]

---

Inga orosmoln nu när solen skiner
Ingen av oss har nåt bekymmer
Någon tar på en tyrolerhatt
Och lockar fram glada skratt
Sen sjunger vi alla jodeladiho

Proppen han har dukat fram porslinet
Anders börjar bli rätt glad av vinet
Kjelle tar fram sin stora pung
Och genast blir han festens kung
Sen sjunger vi alla jodeladiho

Knäpp en burk och ta det lugnt
För i morrn är huvudet tungt
Men ikväll är du gäst här på Proppens fest

CD-spelaren den går på högvarv
Den låter som en felväxlad metallsvarv
Från bakom soffan hörs samlagsljud
Sen stönar någon "Herre Gud"
En kvinnoröst skriker jodeladiho

Knäpp en burk och ta det lugnt
För i morrn är huvudet tungt
Men ikväll är du gäst här på Proppens fest

En grogg i stereon fick just slut på festen
Alla går nu hemåt. Men förresten,
Redan nästa helg min vän
Bjuder Proppen in till fest igen
Då sjunger vi alla jodeladiho

Knäpp en burk och ta det lugnt
För i morrn är huvudet tungt
Men ikväll är du gäst här på Proppens fest

Dökött är kung :D Diggar verkligen deras låttexter och det är såå Björbo på nå vis, fast ändå inte.. :P

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... På kvällarna när jag ligger och ska sova är det en miljard tankar som snurrar i mitt huvud som jag skulle behöva få skriva av mig, men nu är allt bara tomt...

Jag kan väl säga att jag har jobbat på Sommarland en dag, vilket va helt okej, få se om det blir nå mer jobb någon dag.
Målningen hos Mikael är nästan klar, om jag målar idag blir det färdigt och det känns skönt.
Synd att våran planerade resa inte verkar bli av, men jag ska ju till Venedig nästa helg iaf... Ska jag vara ärlig så längtar jag inte alls... Eller asså, jag har alltid velat åka dit men nu är jag bara helt likgiltig och bryr mig inte, och jag känner mig hemsk som tänker så... :(

Imorgon ska jag, Frida, Sandra å en till åka till Vargheden och rida på islandshästar, något som jag älskar med som jag nu även det är helt likgiltig för och inte längtar ett dugg :S

---

Ibland undrar jag om jag är dum i huvet. På kvällarna när jag ska sova, när saknaden är som värst och när alla tankar kommerså brukar jag intala mig själv att Mattias är hos någon kompis bara och sover över där... Och så tror jag på mig själv och kan somna...
Sen när det blir morgon och platsen bredvid mig i sängen är tom, då säger jag till mig själv, Mattias är och jobbar, han kommer snart hem, och så kan jag stiga upp ur sängen den dagen med.
I en månad nu har jag levt i en lögn. Enda anledningen att jag klarar av att fortsätta leva är tanken och hoppet på att du ska komma tillbaka. Om jag bara ligger i sängen så kommer du ju aldrig tillbaka tänker jag. Och jag började äta igen för jag tänkte att du vill väl inte ta i ett skelett...

Som det ser ut nu så kommer jag troligen att ha lägenheten kvar. Det finns ingen annanstans att bo och sen när du kommer tillbaka så är det ju bara att flytta in :) hihi <3

---

Är jag självisk för att jag vill ha dig tillbaka? Jag vet inte? Men jag tänker faktiskt inte bara på min egen lycka, jag tänker på dig med och jag tror att vi kan få det lika bra, om inte bättre som vi hade det förut- vilket var helt perfekt. (Och jag tror faktiskt helt ärligt att du oxå tyckte det)

Jag ska vara ärlig, jag tror att du kanske behövde vara själv nu i sommar, tänka som du sa. Sen när vintern kommer så kanske du börjar sakna mig, oss. Jag tror och hoppas det, för min framtid vill jag dela med dig. Jag älskar dig Mattias!

Idag skulle vi har varit tillsammans i ett år och 10 månader...

Ska smärtan och sorgen aldrig gå över?
När ska jag sluta drömma om dig? Inatt vaknade jag över att jag låg och hyperventilerade för jag va så arg och ledsen över att du i min dröm var tillsammans och dessutom hade gjort en med barn. En av mina vänner dessutom... (nämner inga namn).

Jag hoppas så jag dör att du vill komma tillbaka snart... Kanske i höst när det blir mörkt och kallt och du står där ensam och inte har någonstans att bo... Då kanske du börjar bry dig och fundera över oss igen. Och fattar va bra vi hade det...
För du kan fan inte få det bättre med någon annan om du tror det!

Hej...

Idag har jag och mamma ringt varenda fastighetsbolag i Leksand. På ETT ställe fanns det lediga lägenheter, eller rum rättare sagt. Solvi heter stället. Så jag och mamma åkte dit för att kika på rummen på eftermiddagen.

Vet inte varför men jag bröt ihop när hon sa att vi skulle åka dit... Eller jo jag vet väl varför... Jag vill inte ha någon annan lägenhet, jag vill inte bo själv.. Jag vill inte handla å laga mat och sova alldeles själv...
Men vi åkte väl dit iaf... Rummen var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag vet att jag letade fel för att slippa flytta, men man känner ju direkt om man gillar stället eller kan lixom tänka sig bo där. Jag kände absolut noll och fick inte ens upp en liten liten svaaag bild över hur jag skulle kunna möblera och göra det hemtrevligt... Såna saker som ploppar upp direkt om man känner att man trivs...

Men men... vi gick runt å kika iaf, de fanns 3 rum lediga. Man hade egen toa, (världens minsta) och delade på kök och tv-rum. Det störde mig något oerhört att man inte ens kunde ha tv på rummet om man inte ska krångla ihjäl sig å dra massa kablar, och jag vill verkligen inte slåss om tv:n med någon annan :S Och att dela kök med massa andra, nej tack... De enda positiva är väl att man kanske lär känna nya vänner och så är de nära till skolan osv.
Men nej, just nu ser det ut som att jag bor kvar i den gamla. Men jag vet inte hur de kommer å gå heller... :S gruvar mig så in i helvete för första natten där, ensam. Vill inte ens tänka på det.

Har pratat med Mattias idag oxå. Gick sådär. Vi pratade typ en timme om massa saker, bra och dåliga. Kom inte fram till någonting och var inte ett dugg klokare när vi la på. Jag undrar hur länge jag ska gå runt med en klump i halsen och obehag i magen... Jag undrar när jag ska sluta drömma om honom och när jag ska sluta tänka på honom hela tiden. Det går seriöst inte 5 minuter utan att jag tänker på honom. Det är helt sjukt...
Och när ska jag sluta vara orolig att han ska hitta/vara med någon annan??? Om han skulle vara det skulle jag.... jag vet inte.... jag vill inte ens veta vad jag gör då....

Det gör så jävla ont att han har avslutat så tvärt. Det är verkligen slut och det kommer att förbli slut. Det låter inte ens som att han saknar mig lite lite grann... Han hör aldrig av sig och han låter så konstig när vi pratar... På ett sätt som jag aldrig har hört honom förut.. Jag undrar vart min Mattias tog vägen...? Den Mattias som jag kännde... Som jag hade planerat sommaren, hösten och min framtid med... Han som kom hem med rosor helt utan anledning och han som skrev gulliga dikter som han lämnade på datorn så jag skulle se... Han som i julas förlovade sig med mig och sa att han skulle älska mig för alltid.... Han som alltid fanns där när jag behövde någon att prata med... Han som var den första och enda som älskat mig för den jag är, trots mina fel och brister...

Jag undrar va som har hänt dom sista dagarna innan det tog slut som gjorde att han valde att avsluta något så himla underbart. Och dra till andra delen av Sverige... Och vara borta hela sommaren... Och skita fullständigt i allt och alla här hemma... I allt som han har sagt och lovat att han och alla vi andra skulle göra... Jag vet att jag inte är den enda som saknar honom... Jag önskar att han kom hem snart... Att han fattade att de vara var ett dumt ryck han fick och att allt ska återgå till det normala...

Enda anledningen till att jag sitter här idag är att jag hoppas att allt ska bli som förr... När jag och Mattias var vi och jag hade lust att leva livet fullt ut.... Nu vill jag ingenting...
Bara en sak, att Mattias läser det här och verkligen tar det till sig. Inte bara trycker ner å inte orkar läsa utan verkligen bryr sig... Jag kan inte styra över någons känslor men jag vägrar tro att du inte ens bryr dig om mig mer Mattias, för jag tror att dom där 1 år å 9 månaderna betydde lika mycket för dig som det gjorde för mig. Det hoppas jag verkligen....

Förresten vill jag tillägga att jag kommer skriva exakt hur jag känner och mår, inte för att folk ska tycka synd om mig utan för jag tror att det kommer kännas skönt att få ur sig det...

Jag har nu gjort något som jag har svurit över att aldrig göra - Jag har skaffat blogg.
Men jag har gjort det av en speciell orsak - Det har hänt något jag aldrig trodde skulle hända.

Min pojkvän sedan 1 år och 9 månader, som jag var förlovad med, har helt plötsligt gjort slut. Utan vettig anledning... Det har varit skitbra mellan oss å vi har inte bråkat eller någonting, sen helt plötsligt en dag hade han inte de rätta känslorna kvar.. Jag undrar hur dom kan försvinna över en natt? För han har inte träffat någon annan å så....
Känner mig som en idiot. Vi hade planerat hur mkt som hellst i sommar, och nu blir inget av, för förutom att han har gjort slut har han dragit till Jönköping och varit borta och kommer vara kvar hela sommaren. Om han någonsin kommer hem igen?? :S

Well, jag har skaffat den här bloggen för att jag ska ha någonstans att skriva av mig och beklaga mig, för jag skäms över att träffa mina vänner eftersom jag bara pratar om Mattias... Dom måste vara skitless på mig nu. Med all rätt... Så därför tänkte jag att jag kan skriva här, så behöver jag inte besvära någon och kan tjata om honom och allt jag känner hur mycket jag vill...

Ha det fint. /Sara