Begreppet tid är en himla konstig sak när man tänker efter. Man kan liksom inte riktigt sätta ord på vad det är. Som när jag åkte till träningen igår, då kändes det ungefär som det gör efter sommaruppehållet. Ur form totalt. Hade då inte tränat på 6 dagar för vi har haft matchuppehåll förra helgen och kommer även ha nästa. Då kan man ju tänka sig hur en elitidrottsman känner sig efter att a varit borta i 6 dagar som annars kanske tränar 2 ggr om dagen. Det måste kännas som ett uppehåll på ett helt år!

En annan tid är den där på morgonen. När man ställer snoozeknappen 5 minuter senare än alarmet och sedan efter vad som känns som 10 sekunder välter ur sängen likt en död säl. Och den där halvtimmen när man gör sig i ordning känns mer som 5 minuter än 30. Konstigt. Skulle du däremot vänta på bussen i 30 min... Ja ni fattar grejen.

Jag tror jag är understimulerad. Det är nog därför jag skriver såna här meningslösa inlägg. Jag är ledsen men det händer inte så mycket i björbo som inspirerar mig att skriva. Jag skriver mest för att prata med någon. Nej jag är inte 75 år bara lite uttråkad. Hehe.

Imorgon börjar jag inte förrän halv 1 så jag tänkte att yes, ikväll kan jag vara uppe hur länge jag vill! (bara för att jag kan, sådär som man tänker när man är liten och trotsig ni vet) se på de programen jag vill utan att känna panik för jag kommer vara för trött imoron. Klockan halv 12 gav jag upp. Bara skit på tvn ändå. Tränade lite mage eftersom den växer snabbare än ogräs å kryper ner å läser en bok istället. Jag måste börja träna hemma. Jag tror jag skulle må mycket bättre då. Snälla snälla någon ge mig inspiration att ge mig ut i snön å springa ensam. Jag vill verkligen! Det går bara inte! Som en jävla spärr....

Den här bilden skickade Madde till mig. Söt va? :-)