Har ni tänkt på vilken skillnad det är på att komma hem en vardag från jobbet, slägga sig i soffan och bara slappa resten av kvällen, jämfört med att jobba helg, komma hem klockan 22 och sätta sig i soffan, ensam. För er som inte jobbar helg så kan jag berätta för er att det är en jävla skillnad på att veta att alla dina kompisar också är hemma och slappar (vardag) jämfört med att veta att alla dina kompisar är ute och har kul eller umgås med varann, och du får/kan/hinner inte vara med (helg). Slutar man 22 är det precis så att det inte är värt att åka till Borlänge för att följa med ut, men istället ha enormt mycket tid att sitta hemma och känna efter hur ensam du är.

Nu känner ju alla säkert inte på samma vis men jag är ju som sagt en människa som hatar att vara ensam.. Du har valt helt fel bransh skulle nog många säga. Kyss mig i röven säger jag då för de enda jobben en nyexaminerad, oerfaren 20-årig brud kan få är skitjobb.

Nu ska jag krypa ner i ett varmt bad som jag alltid gör när jag behöver tänka eller få vara ifred. När jag stiger upp ska jag vara glad igen.