Nu är det super duper lågsäsong här nere och vi är inte många men ack så tappra workers kvar. Jag vet inte varför men jag får så panik när jag tänker på att allt detta är slut nu. Inom typ 2 veckor är jag hemma. Såklart vill jag hem till alla men fan vad jag önskar att det var maj och jag fick göra om sommaren en gång till!!! Jag vet inte vad som är skillnad nu mot förra året. Då åkte jag hem den 12 augusti och kände mig helt klar med detta. Idag är det den 3 september och tanken på att lämna detta om en vecka gör mig skitstressad! Jag vill inte åka ifrån alla kompisar här nere, jag vill inte lämna detta livet, jag vill inte åka ifrån 30 grader och sol varje dag till regn och höst, jag vill inte åka ifrån ett jobb till arbetslöshet, jag vill inte åka ifrån att bo med massa bra människor i samma lägenhet och hus till att inte ens ha en egen lägenhet, jag vill inte åka ifrån detta "bekymmerslösa" liv till ansvar och bli vuxen. Jag vill inte åka ifrån alla tappade människor här nere till alla hemma som är så duktiga och ansvarsfulla och lever precis som man "ska" göra. Samtidigt längtar jag efter ett vanligt liv också. Jag längtar efter mina vänner som är äkta och aldrig sviker mig, jag längtar efter att tjäna pengar, jag längtar efter nästa steg i livet. Jag önskar bara att jag kunde skjuta upp det någon månad till.

Det känns att man har varit här ett tag när roomie nr 5 flyttar in idag. Dock är det en kille denna gång så det blir spännande hur det ska gå! Men han ska hem på lördag så han hinner nog inte ställa till med alltför stora bekymmer. Min söta lilla Gabbe :)

Idag har jag fått städning också efter en månads tjat. (vi ska få städning varje vecka) Jag var jättelycklig ända tills jag upptäckte att städerskan hade slängt mina chips. Morr!! 

Madde och hennes kompis Emma kom ner igår också! Så idag har vi åkt vattensport och ikväll ska jag ta med dem till gamla stan innan det blir utgång. 

Ååååh jag vill inte att sommaren ska ta slut! Jag vill bara spola tillbaka tiden och leva om sommaren en gång till!

Idag åkte jag och en killkompis wakeboard! Erkänner att det var lite pirrigt då jag inte har åkt på 2 år, och naturligtvis vill man ju vara bäst. Jag kom i alla fall upp på första försöket och jag ramlade inte en enda gång så jag är sjukt nöjd (för jag var bättre än honom) Haha! Sen att jag förmodligen inte ens kan stå på benen imorgon är det fan värt! ;)

Nu har snart en hel sommar gått och jag har bara bloggat typ en gång. Det känns lite väl överambitiöst att försöka återberätta allt som hänt i ett enda blogginlägg så det får komma lite allt eftersom.

Just nu ligger jag utslagen i sängen och letar efter flygresor hem, vilket hade varit betydligt lättare om det fanns några. Dessutom har jag så svårt att bestämma mig för när jag vill åka. Å ena sidan har dom flesta workersen åkt hem eller kommer åka inom en mycket snar framtid så det kommer inte vara så kul att stanna, å andra sidan vill jag inte hem för då måste jag bestämma mig för vad jag ska göra med mitt liv och det är ett beslut som jag gärna vill fly undan ett tag till. Ena dagen vill jag flytta till Stockholm, andra dagen lockar en säsong i Sälen sjukt mycket. Fan att man inte kan göra allt på samma gång! 

Klockan är nu 05,00 och det här är Ekot. Inatt är det du och jag igen hostan. Chipspåsen är nu officiellt öppen och kampen är redan i full gång. För uppföljning och resultat hör oss igen klockan 07,00. Slut på meddelande.

Igår var vi som sagt på partybåten och det var sjuuukt kul! Nästan alla ifrån vårt crew var med, plus massa andra såklart! Tror det var kring 150 pers på vår 3 våningars partybåt. Festen drog igång direkt och alla var så himla glada och taggade och dansade i stort sett 5 timmar i sträck, med några pauser däremellan för bad, snorkling och bananbåtsåkning. Är så glad att vi åkte med allihopa! 

Idag blev jag väckt av Manny som hade vart till apoteket och köpt febertermometer, hostmedicin, gjort te med honung i osv. åt mig. Goa kollegor man har! Nu är jag ledig i 2 dagar i rad så jag ska tvinga mig själv att vara hemma och bara vara så att jag kan få bli frisk. Nu börjar det bli hög tid att väcka Maja och dra med henne till stranden. So long suckers! 

Just nu känns det bara jättekonstigt att jag imorgon vid den här tiden kommer befinna mig på Rhodos å inte komma hem på jättelänge. Overkligt liksom. Hur ska man kunna föreställa sig det när regnet bokstavligt talat vräker ner? Men tanken på att komma till sol och värme känns ju helt okej ändå! ;)

Om 5 minuter ska jag åka iväg på ett sista arbetspass innan jag glider ner mot varmare breddgrader. Hade hellre sett att jag fick jobba tidigare i veckan och ligga inne och kolla på film hela dagen, men men. Kändes lite konstigt att ringa till vikariecentrum å säga att dom inte behövde ringa mig mera. Haha! 

Måste bara nämna att det var trevligt att hinna se alla knoppar börja slå ut och att gräset har blivit grönt innan jag åker iväg. Det är så trevligt att se hur saker och ting vaknar till liv igen och det ger en själv extra krafter också.

Det sägs ju att alla onda ting för något gott med sig, och så skedde även denna dag. Dagens frustration över både det ena och det andra fick sitt utlopp i vad som skulle vara en powerwalk men övergick raskt i en springtur. Medans jag sprang så rann frustrationen ut och in kom känslan av ett lugn och av tanken på att det är skönt att springa. På sista tiden har jag varit fruktansvärt rastlös nämligen. Jag tror att faktorer som resfeber, arbetslöshet och uttråkning spelar stor roll, men även att jag inte har tränat på länge. Jag får nog helt enkelt myror i brallan när jag inte rör på mig. Det kliar i hela min kropp och jag far upp och ner ur soffan, springer upp på mitt rum, packar lite, springer ner igen och så vidare. 

En del av frustrationen handlade om upptäckten av en trasig resväska. Det är det sista jag ville upptäcka just nu kan jag känna. Då får jag feber på riktigt. Nästa upptäckt var att jag inte ens har packat klart och redan har övervikt. Det är ju tur att jag känner mig själv så bra så jag visste att det skulle hända och därför har packat ganska långt i förväg så jag har tid att tänka på vad jag ska plocka ur. Fast nästa gång tänker jag faktiskt köra en ny taktik, packa typ en timme innan avfärd. På så vis slipper jag ju gå och ha ångest i en vecka. Värt att tänka på. 

Som pricket över i så satt jag med handen under hakan på exakt samma vis. 

På tal om ingenting så är jag så sjukt nojig för mitt hår att det ska gå av när jag färgar det sedan det där aset på Salong Siv färgade av det i julas! Jag har till och med drömt mardrömmar om att håret ramlar av. Tack för att du har skadat mig för resten av mitt liv kärring. 

Jag kapitulerar och hissar den vita flaggan. Det kommer aldrig någonsin sluta regna så det är väl bara att bita i det sura äpplet och börja städa akvariet och bli blöt när jag springer ut och in med vattenhinkarna. Peace

Idag var det hockeyavslutning. Vi körde laserdoome, åt tacos och hade trevligt. Avslutningar är ju alltid lite sorgliga och den här gången var det lite extra sorgligt eftersom jag var en av dem som räckte upp handen på frågan "Är det nån som kommer sluta till nästa säsong?" Jag vet ju inte än hur det blir men risken finns att jag tvingas välja jobb framför intressen.

Det suger att det ska vara så men jag ska inte ta ut något i förskott som jag ändå inte kommer få veta förrän i höst. Vi får se vart vinden blåser iväg med mig då helt enkelt.

Idag är det snudd på världens bästa dag! Okej okej lugn, jag skaaa berätta varför!

Jag blir inringd till jobb i ottan och det är bara att kasta lårfläsket över sänggaveln och ge sig iväg på stört. Då jag har en tendens att ha en tung högerfot gör jag mitt yttersta för att behärska mig denna ljuvliga vårdag då jag vet att farbror blå gillar soliga dagar precis lika mycket som jag gör. Allt flyter på fint ända till jag ska ta sista kurvan innan jag är framme vid jobbet. Då händer det. Likt en gräshoppa studsar en konstapel ut i körfältet och skjuter mig med lasern. Helvete. Jag vet ju att det inte gick riktigt 50 men det är inget annat att göra än att glida in på parkeringen och veva ner rutan och försöka se cool ut. 

Efter en stunds ordväxlande, körtkortskontroll och nykterhetstest har jag fått följande information; 
* Jag körde 77 på en 50 väg (Gick inte så fort om du frågar mig)
* Hade jag kört 4 km/h fortare hade körkortet rykt
* Jag får en böter på 3600
* Jag får frågan om jag har jobb och vad jag tjänar (tankarna börjar snurra, vadå ska dom sänka bötern?? Neej det kan ju inte vara möjligt)
* Jag åker därifrån med orden "Ja nu har du lärt dig två saker, kör inte för fort och det finns snälla poliser, hejdå, ha en bra dag! "
* Smyger försiktigt därifrån och fattar noll, vadå, slapp jag bötern?!


Snygga var dom också.

Jag sitter och kollar på bilder från Rhodos. Jag skrattar och gråter om vartannat. Jag längtar så himla mycket men har en klump i magen för jag vet att det aldrig kommer bli samma sak som sist. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, JAG MÅSTE SLUTA VARA SÅ SENTIMENTAL!! Allt kommer bli skitbra och du kommer få en skitbra sommar men med andra människor. Punkt.