Nära döden

Det har varit dåligt med uppdateringar på slutet men det har sina orsaker. Jag har till exempel hunnit med att både vara dödssjuk och flytta hem till Björbo. 

En förkylning är ju inte så ovanligt att man råkar ut för, men det är mycket sällan jag är så sjuk att jag blir sängliggande och inte kan gå till jobb/skola. Det blev jag nu och det med råge! Jag hade under hela torsdagen känt mig rasslig när jag jobbade som vikarie och när vi var ute med barnen frös jag så det gjorde ont i revbenen! Jag försökte intala mig att det var för att jag var dåligt klädd, men att jag inte hade ork till någonting över huvud taget kunde ju inte bero på kylan, och inte heller hade jag fått för lite sömn. Jag fick till slut gå hem en timme tidigare för huvudvärken höll på att ta kol på mig och jag var så yr så jag var svimfärdig. När jag kom hem däckade jag på soffan och där blev jag liggande resten av dagen. Jag försökte med det gamla klassiska- äta glass och kolla på barnprogram, men med Lejonkungen i bakgrunden så frös jag mig igenom resten av kvällen under två täcken och en filt. Jag frös även då så mycket att det gjorde ont i hela kroppen, och om jag hade armen utanför för att svara i telefonen så hackade jag tänder längt efteråt. Det här kommer bli en lång natt tänkte jag och ack så rätt jag hade!

Följande natt var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Jag hade nu övergått i att svettas och frysa om vartannat och hade dessutom fått en fruktansvärd värk i ryggen som jag aldrig tidigare varit med om! Dessutom gjorde det sjukt ont i mitt nyckelben för varje andetag jag tog. Konstigt! Så där låg jag ensam i min lägenhet och kastade mig fram och tillbaka i sängen, sov, vaknade,jämrade mig och grät om vartannat. Jag övervägde helt seriöst att ringa efter hjälp men jag visste att jag inte skulle kunna ta mig till dörren och låsa upp. En hopplös situation alltså och då grät jag ännu mer. Det låter ju så tokigt nu när jag berättar om det men jag var stupsäker på att min sista stund var kommen!

Gissa min lättnad när det äntligen blev morgon! Att mitt tillstånd dock inte var ett dugg bättre och jag dessutom skulle flytta hem samma dag gjorde mig så stressad att jag snudd på fick magsår. Jag hade ju inte packat en pryl eftersom jag hade planerat att ha hela fredagen att fixa med det! Efter att ha hämtat några kartonger ur förrådet och svettats ugnefär 14 liter under tiden gav jag upp mina försök att packa. Tur jag har snälla föräldrar som kom och hjälpte mig medans jag låg på golvet och feberyrade! 

Nu har jag i alla fall återvänt till Björbo för en liten stund innan jag ska till Grekland och jag har äntligen blivit någotsånär frisk, har till och med tränat idag fast det var sjukt jobbigt. Vill inte ens tänka på att vi har SM final i helgen....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0