Just nu känns livet ganska världelöst och genomruttet faktiskt. Om vi inte hade vunnit seriepremiären och returmötet dagen efter så skulle jag vara riktigt jävla bitter faktiskt. Men nu spelar vi i en ny serie, en Stockholm J serie. Då känns det ju alltid lite extra bra att vinna för Stockholmslag brukar ju alltid vara väldigt bra. 

Förövrigt vet jag varken ut eller in med vad jag vill göra, vart jag vill bo och vad jag ska göra om ens en månad. Förut tyckte jag att det var nice, men nu börjar jag bli sjukt rastlös av att inte ha något att göra och än värre- inte ha en inkomst så jag kan göra det jag får för mig att jag vill göra.

Jag saknar att vara solbränd och känna mig fräsh. Jag saknar att ha massa vänner runt omkring mig dag som natt-som dessutom jobbar samma tider så att man kan umgås när man är lediga för alla är lediga samtidigt. Jag saknar att inte behöva tänka utan bara leva för dagen.

Det känns som att jag går och väntar på något, men jag vet bara inte vad och hur länge jag ska vänta.. Sjukt skum känsla. Jag har i alla fall tagit ett beslut (tror jag). Om jag inte har fått jobb innan den 1 december så är det dags för nästa steg. Flytta. Bort. Förmodligen Stockholm. Eller kanske Olso. Det blir dit vindarna blåser för tillfället. Det enda som håller mig kvar här just nu är hockeyn. Vänner och familj kan jag ändå hälsa på och ha kontakt med även om jag bor någon annanstans. Men hockeyn, ja den kommer jag sakna enormt. Därför är Stockholm ett relativt bra alternativ, för har jag tur kanske jag kan fortsätta spela då.

Den som lever får se. Imorgon vet jag i alla fall att jag ska färga håret. Det känns bra, fast det har blivit nå knas med mitt hår så det går av. Kommer sluta med att jag har tupé eller vad de heter.. Har jag sagt att livet är underbart?

Carpe Diem!