Idag fick jag för mig att det skulle vara kul att baka bullar, så när G & C kom hem så frågade jag om vi kunde åka å handla så jag kunde göra de imorgon. Jag skojar inte när jag säger att vi åkte land och rike runt för att hitta jäst och pärlsocker! De två vanligaste ingridienserna typ! 3 skitstora affärer va vi i å vi såg inte skymten av det ens! Till slut köpte vi jäst i pulverform, som jag inte har den blekaste aning om hur man använder, och nötter att ha ist för pärlsocker. När saker som jag planerar inte går som det ska kan jag säga att jag blir skitvrång så när vi kom hem hade jag redan bestämt mig för att INTE göra bullar eller försöka baka/laga mat över huvud taget mer för att de är så krångligt med allt.

Jag va så jävla irriterad på slutet så jag hade funderat ut ett lååångt, argt inlägg om saker jag stör mig på som jag skulle skriva, men nu har jag fått mat i mig och fått lugna ner mig lite så jag skippar inlägget. Men seriöst, jag visste inte att de va så himla olika vilka saker man har i maten alltså.. Å vaniljsocker hade dom inte heller hört talas om å de är ju oxå hur vanligt som helst i Sverige. Aja shit the same.

En sak till som jag har noterat att skiljer Sverige och USA åt är att Sverige känns friare på något sätt... Typ i skolan här måste de ha skriftligt tillstånd för att gå på toa eller vistas i korridoren, medans vi i sverige i dom skolorna jag har gått i iaf så kan vi gå hem utan att nån bryr sig fr.o.m 7an så länge man kommer på alla lektioner man ska. Och en till sak... I USA verkar de vara så jävla märkvärdigt med att gifta sig... Eller jag kanske ska säga såhär; av de människor jag har pratat med så får jag uppfattningen av att man SKA gifta sig om man har en partner. Att leva ett helt liv tsm med någon utan att gifta sig finns inte i deras värld. Och typ alla jag har haft en konversation med så har alltid samtalet glidit in på giftemål. Hur ofta händer det i Sverige att vi ens pratar om det? En gång om året? När nån verkligen SKA gifta sig typ... Om jag träffar en kille och blir tsm med honom förväntar sig ju inte folk att vi ska gifta oss direkt. De skiter väl dom i typ. Klart de blir glada för vår skull om vi vill göra det men de är ju verkligen ingen som bryr sig om vi väljer att inte göra det. Eller om vi bara vill vara förlovade så går ju det alldeles utmärkt, och så är det inte här om jag har fått rätt intryck. Men naturligtvis ska man inte dra alla över en kant och jag är väl medveten om att folk är olika även här :)

En sista fundering för dagen är varför i helvete de man söker jobb hos inte kan höra av sig??? Typ säga: "Tack, vi har fått din ansökan och vi hör av oss igen när vi har bestämt oss." Hur jävla svårt kan det vara? Man känner sig ju som en idiot som mailar folk utan att få svar! Det tar typ 3 sekunder att svara att dom har fått det och det sparar en massa energi för den arbetssökande som slipper sitta å fundera om man ska söka igen eller ringa dit och höra vad det nu kan vara för fel. Tycker de är dålig stil när man lägger ner massa arbete på att skriva cv å personligt brev osv.