Idag åkte jag, Martha, Aaron, Gary & Carol till Duluth för att se på damhockey. Det var tre svenska tjejer med i det laget; Kim Martin, Pernilla Winberg och Elin Holmlöv. Dessutom var Maria Rooth tränare :D Dom va superduktiga och dom vann med 5-2. Det andra laget hade oxå svenska tjejer med men jag kollade inte så noga vilka de var.. Hehe :P Ville bara hoppa ut på planen å spela! Saknar hockeyn som fan... Som jag skrev på facebook; "Tjejerna i laget är som en extra familj som man typ delar allt med och man behöver inte vara världsmästare för att älska det man gör. Dessutom vet man inte vad man har förrän det är borta." Men de är inte så långt kvar tills jag får spela igen nu. Dock har jag ju ingen aning om vart jag hamnar i vinter och om jag har möjlighet att spela då. Men det får bli ett senare problem.

När vi försökte hitta ut från ishallen så gick vi fel och hamnade nere vid omklädningsrummen typ, och vem möter vi inte där då? Jo Maria Rooth! Jag gick fram och sa "Grattis" på svenska, å hon såg helt ställd ut (för att jag pratade svenska) och svarade stammande "tack..." Då blev jag skitnervös helt plötsligt och visste inte alls vad jag skulle säga... Vi prata lite om hockeyn och jag typ stod å lyssnade på mig själv hur jag lät när jag pratade å då blev jag så distraherad att jag inte kunde prata som folk. Blev en blandning mellan björbomål, "svenska" och något helt annat som jag inte vet vart de kom ifrån?? Dessutom är det skitskumt att prata svenska med någon man möter här så de hade nästan vart lättare att snacka engelska! Åhhhj känns som jag gjorde bort mig totalt! Men aja skit samma... Hon sa att hon kände igen mig på nå vis och de va ju lite fränt iaf tycker jag.. Hon hade en träning med oss för typ 2 år sen nämligen :) Men självklart kunde hon inte placera mig å de fattar man ju så mycket folk som man bara träffar en gång i livet lixom! Dessutom va jag ju inte riktigt på samma ställe som sist ;)

Innan vi va på hockeyn så var vi till Lake Superior, en av de 5 stora sjöarna. :) Va jättefint så jag tänkte att de här lär jag ju ta kort på. Mmmh tjena! Börja med att jag tappade kameran rätt ner bland stenarna, och när jag sedan skulle ta kort så gick det inte att slå på den. Skumt tänkte jag för jag hade nyss laddat den. Öppnade batteriluckan och mycket riktigt, jag hade såklart inte stoppat i batteriet igen. STOR SUCK! Så himla typiskt mig! Men jag sa inget till dom andra utan tog diskret upp min telefon istället ;) Haha

Nu sitter jag hemma hos Linda. Hon är på semester i en vecka så jag ska bo här på gården och ta hand om djuren när hon är borta. Lite läskigt att ha ansvaret för alla men de ska nog gå bra. :) Men nu ska jag nog krypa till kojs eftersom djuren tydligen inte tar sovmorgon ens på söndagar.. Snarkkkkk*