Herregud vart ska jag börja!? Från början eller slutet?? Det får bli från slutet eftersom jag är lite upprörd och behöver skriva av mig.

När vi var påväg hem till Garys mamma så kom vi först till en motorcykelolycka! Faktum är att jag typ såg den, inte själva vurpan men jag såg hojen komma, men vi åkte på världens kurvigaste väg så de försvann när vi rundade ett krön för 2 sek och när vi kom runt hörnet så hade jag en omedveten tanke i bakhuvudet - vi borde ha mött dom nu! Sekunden efter ser jag dom liggandes på vägen och ropar: Dom har vurpat!! Jag vet inte om Gary förstod vad jag ropade om först men han stanande iaf och han måste ju ha sett dom alldeles precis efter mig. Jag och Gary kuta ur bilen medan Carol & Shirley satt kvar. Vi såg att bilen framför oss oxå hade stannat och dom stod å stoppa trafiken eftersom dom dels låg mitt på vägen och dels var det precis i en tvär kurva så dom hade lätt blivit påkörda om folk inte visste om att dom var där.

Jag kan säga att lättnaden var total när man såg att båda rörde på sig och kravlade sig av vägen! Vad gör skrapsår och brutna ben om man klarar sig med livet i behåll lixom?! Hur som helst, när vi kom fram till dom å fråga hur de var så såg vi ju att de var ganska okej båda två efter omständigheterna. Båda var rejält chockade och fattade nog inte hur ont dom hade eller vad som hade hänt men det var inga brutna ben å sånt, bara riktigt rejäla och otäcka skrapsår. Det var ett ungt par och killen blödde rejält från handen, det bokstavligt talat rann blod.. Och hans arm var riktigt illa skrpad, sådär så de är helt vitt vet ni? Trodde de va benet först men det var det inte som tur var. Dock kan man ju inte hindra sig själv från att säga "åhh fy faaaaan"! Tjejen hade skrapat knät rejält och även armbåden men inte så illa som killen. Tur att båda hade hjälm iaf och att de kom undan med blotta förskräckelsen. Det hade kunnat gå så mkt värre! Eftersom vi var å åkte på en brant klippavsats och en smal väg hade dom farit utför stupet med alla klippor nedanför om de hade åkt lite fortare! Usch!

Jag känner verkligen att det har varit nog med olyckor nu. Jag är ganska känslig för sånt har jag märkt. Jag lägger illa vid mig och jag tänker och oroar mig mycket. Jag menar, för mindre än en vecka sen var det en dödsolycka typ 5 min från där vi bor, på vägen som går utanför vårt hur som vi åker på varje dag, sen körde Frida & Simon av vägen och hamna på akuten, dagen innan vi åkte hit tror jag de var så var det en olycka med 3 bilar inblandade nära där vi bor och nu detta! Även om man inte känner alla så är det ganska otäckt att det händer så nära och på vägar som jag vet Gary & Carol (och många gånger jag själv) åker varje dag. Det kunde lika gärna ha varit dom lixom! Och ja, nämde jag killen som stod vid vägen och sköt på folk med hagelgävär i samhället där både G & C jobbar för typ en månad sen!? Gaaah!

Nu blev de ett så långt inlägg så jag gör ett nytt inlägg och skriver om vad vi har gjort idag.