Idag ringde väckarklockan vid 03.50, lovely! Nog för att vi skulle ut på nå skoj men det tar emot bra nog när man kollar på klockan och inser att man bara har sovit i typ 3 timmar. Det stämmer lixom inte. Trots denna vansinnigt tidiga tidpunkt på dygnet gick det relativt lätt att komma upp mot vad det brukar. Hade väl inte hunnit somna riktigt kanske. Eller så sov jag fortfarande, vem vet?

Måste säga att allt gick ovanligt fort och bra på flygplatsen. Allt flöt på och vi behövde typ inte vänta nånting alls, inte ens på väskorna i Phoenix där vi landade. De är ju najs att man har flyt ibland!

Efter att vi hade kommit hem till Garys mamma Shirley och ätit lite bestämde vi att vi skulle åka till Tortilla Flats. Det var hur fint som helst på vägen dit! Bergen är så otroligt vackra och naturen så himla häftig med alla kaktusar osv mitt ute i öknen! Stora som bara den är dom oxå, en del är säkert runt 3 meter! Jag visste nog inte att det fanns så stora på riktigt. Visst man har ju sett på film men man kan ju inte lita på allt man ser där.

Hur som helst, jag kunde inte sluta förvånas över det vackra landskapet medan vi åkte på den lilla, smala, slingrande vägen uppför berget. Jag satt och gapade hela tiden. Synd att det är så svårt att fånga på bild! Speciellt om man har en sån skitkamera som jag har! :( Lite läskigt att åka där dock när de var så tvära kurvor och inga staket längst vägen. Plus att de var kors lite här och där där folk har dött... Tkr de är skithemskt när jag ser såna, vilket man gör ganska ofta här i USA kanns det som...

På vägen dit stannade vi på flera ställen, bland annat vid ett ställe där självaste kungen Elvis Presley har varit och spelat in en film -Charru (tror jag den heter). Känns mäktigt som fan att ha vandrat på samma mark som honom! Coolt tkr jag! Och dessutom var de massa andra kändisar som har varit där å spelat in filmer eftersom det var uppbyggt nästan som en vilda västern stad.

Sjävla Tortilla Flats var oxå en syn i sig. Massa coola gamla västernsaker där. En av souvernirbutikerna var tapetserad av 1-dollarssedlar, så då signerade jag oxå en och satte upp på väggen. Lite kul :) Sen på vägen hem vet ni ju redan vad som hände. När vi åkte ifrån olyckan så var det världens finaste solnedgång där över bergen men den kunde jag inte njuta av knappt för jag vafr fortfarande skärrad efter olyckan, även om jag försökte.

Imorgon ska vi till Grand Canyon. Ska bli så kul att få se de alltså! Det blir en tidig kväll ikväll så jag kan njuta av det, ska lägga mig alldeles strax, ska bara måla naglarna först. Undra om jag ska börja med tånaglarna eller fingernaglarna? Vilka problem man har...

Förresten, känndes ju helt okej att lämna Minneapolis i morse i kyla och lätt snöfall för att komma till ca 20-25 grader och sol ;) Det är sånt som gör livet lite lättare lixom.

Jag och min polare Elvis