Jag borde kanske börja skriva lite när jag har gjort något roligt eller haft en bra dag, så att ni inte tror att jag bara är en tragisk människa utan liv lixom. Jag var det förut men jag mår bättre nu. Jag har fortfarande mina dagar när jag inte mår så bra, men de är inte lika ofta nu som förr.

Kanske är det för att jag vet att jag ska iväg, jag vet inte. Tiden läker iaf inte alla sår, men med tiden så orkar man nog bara inte mer lixom. Man bara skiter i allt och på så sätt "glömmer". Jag vet inte men det är iaf det stuket jag kör på.

Släpp loss allt nu och skit i vad alla andra tycker om dig för det är ändå deras problem. Nu är det dags för mig att börja leva igen och det ska göras fullt ut.

Idag var jag i alla fall först på en cykeltur med Frida till Slihälla å vi köpte glass å myste i solen, och sen när jag kom hem så käka jag tacos med brorsan å sen drog jag ut å fiska med Emelie, Hanna, Pär, Robin och Johan. Det var väldigt trevligt och skönt att komma ut lite. Måste säga att livet kändes helt ok när jag satt där på sjökanten med tusen myggor omkring huvudet och med ett leende på läpparna eftersom jag nyss hade nått en fisk. Jag trides även ganska bra när jag låg i båten med spöt på magen å blundade i solen för jag hade tröttnat på att fiska. Såklart var det Emelies fel att jag missade att jag hade napp. ;)

Ja nog fan är livet hanterbart ibland även om du alltid finns i mina tankar :] Jag måste ju oxå få vara glad ibland för det vet jag att du vill att jag ska vara :]