Så fort jag blir ensam så börjar det. Ångesten kommer inte krypande längre, den kommer rusande mot mig och slår mig stenhårt i magen. Jag kippar efter luft men det känns som att det inte finns någon kvar i rummet. Just som jag trodde att det började bli bättre med allt så blir det alltid värre av någon konstig anledning. Ett steg framåt och två steg bakåt. Alltid. Jag undrar om det blir någon skillnad efter jul? Hoppas...