Idag har jag pratat med Barbro. Jag tycker så mycket om henne och det är så trevligt att prata med henne. :)

Det är skönt att man inte är så jävla utbytbar i alla människors ögon iaf, för att för vissa känns det verkligen som att man bara var en i mängden, tack och hej, nästa tjej lixom. Att man bara trodde att man va skitbra kompisar å hade bra kontakt men sen va de tydligen inte så noga om man försvinner ut ur deras liv för de finns ju andra.

Dock så för mig kommer ni iaf alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta och jag hoppas att jag har en i ert oxå även om ni inte visar det. Och jag hoppas ni uppskattar mina försök till att hålla kontakt, även om ni själva aldrig hör av er. Men de är lugnt jag är van, så har de varit i hela mitt liv och jag antar att de kommer vara så i fortsättningen med att det är bara jag som ska ta ansvar jämt.

Det har faktiskt varit jävligt skönt en sak under den här tiden som allt har varit skit ändå... Jag har inte brytt mig i nånting.. Jag skiter fullständigt i hur de går med mig och mitt liv... Jag skiter i om jag tar hand om mig själv och jag skiter i om jag lever eller om jag dör. För en gångs skull har andra varit tvugna att bry sig i mig och verkligen visa att de gör det för att hålla mig "på rätt sida av isen". Det var på tiden nästan måste jag säga för jag förtjänar faktiskt oxå att få något tillbaka, iaf nån gång i livet.

Så tack ni som har ställt upp :) För en gångs skull har jag känt att någon tycker om mig för att jag är jag oxå och det uppskattar jag verkligen!