Som många gånger annars blir det mest tomt när jag sätter mig här och ska skriva... Vänta jag måste på toa... Sådär ja!

Det har väl inte hänt så mkt sen sist mer än att jag har flyttat in i lägenheten, eller rättare sagt fått nyckeln, skrivit kontrakt och kört dit första lasset med grejer. Det känndes konstigt att du inte var med, men ändå på nå sätt så var det som att du bara var upptagen, att nästa gång är ju du med och hjälper mig packa upp osv.
Jag hade längtat efter att få flytta in igen, jag har alltid hatat Leksand men nu såg jag fram emot att få flytta dit igen!! Med dig... Och jag var nästan beredd att bo där ett tag sen jag slutar skolan, och ni vet alla att jag har sagt att samma sekund som jag slutar skolan ska jag flytta därifrån..!

Jag ser verkligen inte fram emot skolstarten! Alltså jag har lixom haft två liv, ett upp till 9:an, och ett sen jag började gymnasiet. Det senare livet har funnits i Leksand, tillsammans med dig. Leksand är hemma, för dig och mig, tillsammans.. När jag kom in i lägenheten, det var hemma!!! Och när vi satt vid Mitti å käka glass, det var HEMMA! Allt i Leksand är ju hemma för OSS! Hur ska jag någonsin kunna göra det till ett hem åt MIG?

Och sen en till grej som gör att jag inte ser fram emot skolan, det handlar inte om plugg osv, utan om att här i Björbo är jag i stort sett sysselsatt hela tiden. I leksand kommer jag sitta där själv i lägenheten hela tiden! :S Jag har lixom Lina och Emma i Leksand som jag umgås med, men jag kan ju inte klistra mig fast som en blodigel varje sekund! Dom har oxå sina liv och sina pojkvänner osv. Asså det är svårt att förklara men jag har aldrig varit så beroende av folk som jag är nu. Jag måste veta att nån finns i närheten, i samma hus osv, åker jag bil måste jag ringa någon...Jag fullkommligt HATAR att vara ensam! Visst jag vet att jag kan åka hem när jag vill men det är inte samma sak och det tror jag ni förstår...

Fan va de känns som jag tycker synd om mig själv å bara gnäller. Men vafan, de är min blogg, egentligen min privata dagbok som jag ger de som vill möjlighet att läsa för man väljer ju faktiskt själv om man vill läsa eller inte. Skriver ju här för eran skull my friends :)

Sen vill jag bara säga TACK! TACK TACK TACK till er som stöttar mig!!! Jag kan inte tacka er nog och varje litet sms eller kommentar eller samtal betyder mer än ni kan ana. Och folk jag knappt pratar med kommer fram och frågar hur det är osv. helt otroligt! Jag är sjukt tacksam mot alla ska ni veta!

Puss och kram på er alla <3