1 år å 11 månader skulle det ha varit idag. Nästa månad 2 år...Jag har inget kvar att säga.Vad jag än säger blir det fel så det är lika bra att vara tyst.Men du ska veta att jag saknar dig så förbannat mycket att jag vet inte hur jag ska bära mig åt snart.Och jag hatar att ett missföstånd kan förstöra allt man har försökt bygga upp...Jag är nere på botten igen och just när det inte kunde bli värre så blev det ännu värre.Jag är grymt ledsen och besviken för jag trodde att en förlovning betydde mer än så...:(