Sitter i min bil utanför donken i Mora och har inte rört mig ur fläcken den senaste timmen. Jag sitter naturligtvis inte här för nöjets skull utan har skjutsat farmor till lasarettet så jag väntar på att hon ska bli klar.

Medans man sitter här ensam hinner man tänka på många olika saker. Jag har bland annat suttit och läst diverse bloggar och kommit på mig själv att sitta här och vara avundsjuk på andras liv, vilket i sin tur gör mig irriterad då jag är fri att forma mitt eget liv precis som jag vill tänker jag då. Jag irriterar mig över att jag inte kan få fingrarna ur röven och börja träna till exempel istället för att sitta här och tycka att alla andra är så duktiga. Har gett mig fan på att springa idag när jag kommer hem från Mora, men jag vet mycket väl hur det kommer bli. Det finns ju tusen andra saker jag måste göra först, och vips så hinner jag inte. Nej nu är det dags att ta tag i detta annars har jag aldrig mer rätt att yttra mig om min vikt.

En välbekant känsla som kom över mig när jag satt här var den där krypande känslan som jag får ibland. Det känns som jag är en kyckling som är påväg att kläckas ur mitt ägg. Jag känner hur skalet har börjat spricka. Känslan kan även liknas vid att stå på startlinjen till ett 100 meters lopp och varje muskel är spänd till max i din kropp, du bara väntar på startskottet... Du kan riktigt känna hur pulsen slår och du hör dina hjärtslag banka hårt av allt adrenalin... I den punkten i livet befinner jag mig nu. Jag har ingen aning om vad jag ska göra med mig själv eller mitt liv, jag bara vet att jag måste göra något, och det ska vara nu!! Jag vill köpa tusen nya kläder, fixa frillan, bli snygg, flytta, träffa nytt folk, skaffa kille..... Jag vill göra allt samtidigt och jag vet inte vart jag ska börja!

Jag får nog fortsätta ta dagen som den kommer helt enkelt ett tag till.. Till att börja med ska jag åka till Sälen hela helgen för intervju med mera. Och så ska jag fortsätta leta lya i Stockholm och så får ödet ta mig dit jag ska när det är dags.