Alltså mina katter... Jag orkar inte. Det måste vara dom knäppaste varelser på denna jord. Det är mer jobb att passa dem än att jobba på dagis och de kommer på fler hyss än barnen. Dagens bus; jag ser på tv och de får för sig att de är jääääääättehungriga (det var ju säkert en timme sen dom fick mat sist, stackars liv) och Bamse hoppar upp i hyllan där han vet att han inte får vara och börjar tugga på en blomma som han vet att han verkligen inte får, Nisse väntar i hallen. När jag springer fram går han ner å jamar å går mot köket. När jag inte följer med hoppar han upp på hyllan igen och samma procedur upprepas. Tredje gången hinner jag inte ens fram till hyllan innan han hoppar ner å springer som fan till köket, Nisse tätt efter såklart. Jag har väl inget annat val än att hänga med å där står dom å jamar vid matskålen båda två. Herregud. Som att dom hade gjort upp i förväg hur dom skulle göra. Tur att jag älskar dem.

Nu har jag äntligen fått lägga mig. Har längtat sen kl 8 för jag har varit så uttråkad men jag känner att jag inte kan lägga mig innan 10 för då vaknar jag säkert mitt i natten.

På återseende