Sådär ja. Då har man suttit inne ännu en dag å sett den fina dagen gå till spillo genom fönsterrutan. Undrar lite för mig själv vad som blir bättre när man blir "gammal". Alla kompisarna flyttar eller har aldrig tid att ses för om folk väl har jobb så är de på så ruttna tider så man aldrig har tid att ses. Vissa nära vänner går det månader mellan gångerna vi ses. Skittråkigt tycker jag. Men det kanske är så det ska vara när man blir stor, flytta iväg nånstans och glöm alla vänner och allt du hade förut och börja om. Jobba och aldrig ha tid med något annat. Det är inget du vill göra men det är så det blir. Det är så verkligheten ser ut. Eller?

Nu låter det som att jag inte har nå vänner men så är det absolut inte. Jag har massa fina, bra vänner! Jag bara hatar att inte ha något att göra. Det kryper i hela kroppen å jag känner mig så jävla lat! Att jag sedan skulle kunna städa eller göra massa nyttiga saker här hemma är en helt annan sak. Det kan jag lika gärna göra sen.... Nångång...