När jag la mig igår var jag lite irriterad måste jag medge. Drömde oroligt under natten å va i ett sånt där mitt emellan tillstånd när jag vaknade. Typ; hur dagen blir beror på om det händer något bra eller dåligt inom den närmsta halvtimmen.

Satt mig vid datorn när jag skulle käka frukost och då skriver Amelie att hon har blivit kallad till intervju för jobben vi har sökt i Grekland. Skitkul för henne men sååå ruttet att inte jag hade fått någon kallelse.. Vet inte va de är med mig nu för tiden men är de nå motgångar så blir jag helt gråtfärdig direkt. De va som att allt vi hade planerat bara gick åt helvete på nå vis, men till slut tog jag mig i kragen och försökte tänka positivt och vad jag skulle göra med situationen.

Jag ringde morsan å hörde ifall hon tyckte jag va dum i huvudet ifall jag åker ner å chansar å letar jobb i typ en månad å de tyckte hon inte så då kändes det genast mycket bättre och jag blev lite pepp igen. Tänkte även ringa å höra om man får a-kassa fast man är utomlands å söker jobb men SJÄLVKLART var inte människan som jag ville snacka med där! Ni som känner mig förstår hur frustrerand jag kände mig då. Jag vill ju veta NU! Inte imorgon! :P Men aja kan väl inte annat än vänta.

Sen ringde jag ett av ställerna vi har sökt jobb på, Jack´s, för att höra hur läget var om det var kört. Killen jag snacka med va astrevlig och det var inte alls kört, de hade inte gått igenom allt än. Han fråga lite saker å sa att han uppskattade att jag hade ringt och att han skulle göra en notis på mitt cv för det. Kändes helt underbart att höra och när vi la på var jag sååå glad! HOPPAS HOPPAS HOPPAS att jag får jobbet! Ringde även det andra stället senare och dom hade inte heller gått igenom allt än så än är det inte kört. Hoppet är det sista som lämnar människan!