Ibland undrar jag om det är för mycket begärt att få sin högsta önskan uppfylld... De är ju för tusan inte mkt jag ber om här i världen! Och det är ingen sjuk eller orealistisk önskan heller för den delen.. Antar att det kommer när det är dags. Hoppas jag.

---

Under något av alla samtal med Emelie på Skype så kom vi fram till följande:
*Varför ska folk som har så mkt kärlek att de och inte vill annat än att ha en människa att älska inte få träffa någon, medans de som alltid bråkar och inte uppskattar det man har alltid har en partner.

Och en sak som jag tänkte på nu: 
*Varför blir folk gravida som inte vill ha eller är kapabla till att ta hand om ett barn medans andra inte kan få barn?

Livets orättvisor skulle man kunna säga! Man skulle kunna fundera tills man blir galen över detta, typ som när man tänker på var universum egentligen tar slut, eller finns det ett slut...? Ja man kan verkligen bli galen över att fundera på det!

Under ett annat samtal så hade hon träffat en som frågade vad hon gör, typ jobbar eller går skola osv... Hennes svar var typ (minns inte ordagrant) : "Jag går väl hemma å väntar på att livet ska börja". Fy fan vad jag tyckte det var ett bra svar, för det är precis så jag känner nu! Det här är slutet på mitt första liv. Skolan och allt som hände under den tiden var mitt första liv, USA är som en slags språngbräda till nästa liv men fortfarande en del av det första. När jag kommer hem till Sverige den 3 december 2010 börjar mitt nya liv. Det kanske låter helt sjukt men det är faktiskt så jag ser det! Tror t.o.m jag har berättat det förut för några månader sen för en person men jag är inte säker.

Imorgon är det Thanksgiving. Kanske borde fundera ut nått som jag är tacksam över.... HMMMM.....! Att jag har skickat vykort till 7 pers och inte en käft har sagt nåt? Njaeee.... No big deal, bara lite som en finne i röven att inte veta om det kom fram eller inte.