Nu har jag vart iväg å sagt hejdå åt Linda och alla djuren där trots att hon har influenesa. Så himla overkligt det är. Fast vi kommer ju att ses igen, frågan är bara när? Och jag kan inte låta bli att undra hur mitt liv (som antagligen är det som kommer att förändras mest) kommer att se ut när vi ses igen... Har jag familj och barn? Vad jobbar jag med? Vart bor jag??

Avskedssnacket brukar gå bra ända tills kramen i slutet, då brukar alltid tårarna komma. Kännde hur dom va påväg men jag lyckades hejda mig. Det sista hon ser ska vara en glad Sara!

När jag kom hem va jag ut å sa hejdå åt alla djur här på gården oxå innan det blir mörkt. Jag undrar om dom förstår? Men än en gång så känns det så overkligt att de nästan inte är jobbigt, vadå, jag träffar ju dom imorgon igen lixom!

Världens bästa Linda tsm med några av djuren <3